Turkiska domstolar ägnar sig åt grotesk teater

I juni 2016 förlorade en turkisk man vårdnaden om sina barn. Han hade lagt upp en lustig bild på Facebook där president Recep Tayyip Erdogan jämfördes med karaktären Gollum från ”Sagan om ringen”. Det räckte för att domstolen skulle krossa hans liv. En knapp månad senare inträffade militärkuppen. Den slogs ner, men ända sedan dess har de turkiska domstolarna ägnat sig åt grotesk teater. Gollum—fallet var bara en försmak av det kommande vansinnet.

I sin strävan att straffa personerna bakom kuppen den 15 juli fullbordade Turkiet sin förvandling till en totalitär stat där yttrandefrihet är en dödssynd. Förlag och mediehus har stängts och minst 50 000 personer sitter fängslade i väntan på rättegångar. Bara de senaste veckorna har 150 personer arresterats för att de i sociala medier har kritiserat Turkiets militära attack på kurder i norra Syrien.
De politiserade rättegångarna påminner om Pinochets Chile och Sydafrika under apartheid, skriver brittiska Amnestychefen Kate Allen i Guardian. Hon tar upp de farsartade bevisen mot kollegan Taner Kilic som sitter inspärrad i Turkiet sedan åtta månader. Kilic är en av tiotusentals människor som har avskedats eller fängslats på grund av Bylock, en app för krypterade meddelanden som Gülenrörelsen påstås ha använt för att planera kuppen 2016. Men nästan hälften av alla anklagade har inte ens haft Bylock på sina mobiler. Något som åklagarmyndigheten i Ankara tvingades erkänna i december.

Turkiet, som för bara femton år sedan närmade sig EU, har förvandlats till Absurdistan.

Författaren Asli Erdogan har påtalat att absurditeten nu är så stor att man måste använda ordet Kafkaesk om dagens Turkiet. Hon vet – i fyra och en halv månader satt hon fängslad för att hon skrivit krönikor i en prokurdisk tidning. Hon släpptes i december 2016, men riskerar fortfarande att dömas till livstid.
Idag bor Asli Erdogan i Frankfurt, tvingad i exil trots att hon är en av Turkiets mest översatta och hyllade författare. I intervjuer är hon dock alltid noga med att berätta om landets mindre kända offer. Under vårt samtal på Kungliga biblioteket i Köpenhamn i onsdags radade hon upp de bisarra fallen. Läkare arresteras för att de protesterar mot kriget. Människor misstänkliggörs för att de äger böcker skrivna av påstådda terroranhängare – det är inte längre riskfritt att ha verk av Camus och Spinoza i bokhyllan. Händelserna är så groteska att de inte ens går att parodiera. Turkiet, som för bara femton år sedan närmade sig EU, har förvandlats till Absurdistan.

I onsdags påminde jag Asli Erdogan om att hon 2009, när vi träffades första gången, inte vågade säga ordet Kurdistan högt. Det är så totalitära samhällen fungerar, sa hon, människor internaliserar censuren. Idag behöver hon ironiskt nog inte vara lika rädd för orden. Hon hotas redan med livstids fängelse. I sin senaste bok, ”Inte ens tystnaden är längre vår egen”, påminner hon om att försvar av frihet och fred varken är ”ett brott eller en storslagen handling, det är helt enkelt vår plikt”. Hennes sista ord på scenen var att EU måste stå upp för sina egna värderingar och sluta hållas gisslan av Turkiet.

Nej, inte heller Europa är fritt från kafkaeska inslag. en tonar ner kritiken, livrädd för att Turkiet ska öppna gränsen och släppa igenom miljontals flyktingar. Politikerna har mycket att lära av Asli Erdogans senaste bok där hon bland annat skriver: ”Jag vill inte vara delaktig i mord på människor, eller mord på ord, mord på sanningen.”

https://www.sydsvenskan.se/2018—02—04/turkiska—domstolar—agnar—sig—at—grotesk—teater